Nästan alla mina målningar är berättelser ur mitt eget liv och familj.

Jag brukar säga att det är bra att gräva där man står. Finns mycket osått där och kan plötsligt få liv och blomstra.

Det avklädda kommer från mina studier av krokis, skisser och bilder jag sparat under åren som står till grund för måna av målningarna.

Bilarna och hojarna har varit mina egna. Det är en passion med stort P.  Jag kan inget om fordon men fullständigt älskar att köra och vistas i ett gammalt skepp från 70 taket eller att vara ETT med hojen.

Min kärlek till fordon har endast med känsla att göra. Resten får min mek Jonny ta hand om!

Porträtt har varit en stor del av mina konstnärliga år.

Beställningar av alla dess slag har avlöst varandra med utställningar på Slott, flygplats och andra lokaler.

 

Till sist….vad är det med denna ständiga ruta?

Jag brukar säga att man lätt får en rut-chock när man kommer in i mitt galleri.

En lek med kontraster – det mjuka möter det hårda, kontroll mot det lössläppta, hårt mot kallt och så håller jag på i det oändliga. Bakgrund går över till förgrund in i varandra, inbland med koder och framgent från annat håll.

Den lilla snälla rutan som håller ordning och reda på mig när allt annat rasar samman.

En ful färg möter en glad färg och det uppstår nya möten varje gång. Och så ändrar och undrar målar över målar över målar över. Till det känna bra i magen. Magen pratar med huvudet som kollar av med hjärtat. Så håller jag på. Å lite kaffe på det.

 

”Klimatkrisen”

Ett tillstånd alla kvinnor ska ta sig igenom.

Den här målningen har ändrats många gånger efter hur tillståndet har ändrats.

Varm å kall och skör och bräcklig och stark och modig och ja allt annat emellan…

 

”Bennys Äventyr”

Jag arbetade med ett stort porträtt som skulle till Bordeaux och vid sluttampen funderade jag väl och länge på hur den skulle fraktas dit. Det är ju roligare att leverera den personligen än en budfrima.

Valet stod mellan Caddillacen och min fina BMW100 r, en ombyggd tysk polishoj från tidigt 80 tal. Den sistnämnda fick det bli och jag rullade ihop porträttet på ryggen och startade mitt äventyr. En vecka senare var jag framme, hungrig, svettig , trött men väldigt glad. Leveransen av tavlan gick sådär, jag fick veta att frun inte gillade överraskningar….aha…här har man hankat sig fram 200 mil från Stockholm…

Hon fick helt enkelt ta och smälta hela leveransen en aning, sen kom porträttet tillslut att landa och hon var nöjd.

Själv var jag stolt som en tupp väl hemkommen! (då hade hojen pajat 3-4 ggr på vägen och som jag på egen hand fixade! )

 

”Rallydrömmar”

Jag tackar Annie Seel som drog in mig i rallyvärlden. En ljuvlig snabb svettig värld, en slags sevdovärld där allt blir jätteviktigt just då och där. En kortare karriär som kartläsare där jag snabbt skulle lära mig att läsa roadbook, trippmätare och andra termer inom rallysporten…..

När hon frågade om jag lätt blev åksjuk ljög jag på den frågan samt låg lågt med att jag var usel på höger vänster, live halvt dyslektisk….på nätterna drömde jag om snabba grusvägskurvor och arga bilmekaniker som tyckte att jag inte alls hörde hemma i denna värld…

”Heja sverige”

Den här ingår i serien ”hästkrafter” som syftar med på energin än djuret.

Hästen är symbolen på den stora kraft som människan kan tygla.

Högvakten står för vårt stolta land som är så tudelat pga ingen vill eller vågar på riktigt uttrycka sin kärlek till landet utan att någon knorrar om rasism eller nationalism.

Så sorgligt tycker jag, vi har mycket att vara stolta över, mycket som är fint. Jag minns en sommar när man inte fick spela nationalsången i radio pga av rädsla för att framstå som främlingsfientlig. Vilken skam!

Heja Sverige!

”Vänsterhansklubben”

Måla porträtt är ett fint sätt att hylla en person på. I 20 år har jag haft utställningar på olika tema i denna genre.

Min pappa och jag hade en egen klubb på sin tid med bord reserverat på Prinsen en gång i veckan. ”reserverat för vänterhandsklubben” stod det på kortet. Jag var så stolt. Pappas å min klubb. Vad vi pratade om på luncherna?

Vem och vilka som kunde kvala in som ev ordförande eller bisittare om annat.

 

”Varning på stan” 

Jag hade just köpt en ny digitalkamera, det var nog 25 år sen. Det första jag såg när jag tittade in i kameran var denna syn…fyra finklädda damer i snabb takt som just lämnat en restaurang på söder.

Den bilden har legat som grund för ett flertal målningar, bla huvudnumret för utställning på restaurang Rolfs Kök  med titeln ”Springnota” (2005)

” Kom igen nu då”

En del av ”Hästkrafter” och en hyllning till min far som spenderade halva sitt liv på Täby galopp.

Halva min barndom spenderades på samma ställe, doften av kokt korv och cigarrök, gubbar i hatt, klapprande hovar och entusiastisk monoton mansröst i högtalaren av någon som kunde prata jätte jätte fort. Det var stort, det var mycket och det var trygghet. Såklart målningen ska vara stor.

”Familycar” 

För mej handlar bilintresset om känsla och gemenskap. Jag har haft och har många knasiga, vackra knäppa bilar under många år. Jag hade inte råd med en Bugatti så det fick måla en.

Min nuvarande Cadillac Eldorado 73:a är mer ett skepp än en bil.

Tänker att när man var liten och körde runt med bilar på mattan, inte tänkte man då på andrahandsvärde, parkerings eller miljövänlighet. Leken och hela känslan att färdas i ett gammalt fordon är allt.

Farmor kör i min fantasi. Så var det inte på den tiden. Kanske är det en del av skapandet att göra om historierna, damma av dem och sätta dem i en ny kontext. De som inte finns med oss längre måste få en längre livslängd.

En sak är säker, helt värdelös bilförhandlare är jag men kul har det varit!